Det är svårt att förstå vilken betydelse Queensrÿches tredje platta har både för mig och för hårdrockshistorien i sin helhet. Få grupper har lyckats så fullständigt att göra en konceptplatta med en sammanhållen historia så komplett och naturlig. Problemet med sådana här projekt är ju att de alltid har glapp och stora brister i genomförandet. Men inte ”Operation: Mindcrime”.När den kom var genomslaget enormt. Gruppen som tidigare hade spelat i hårdrockens b-division med ett par okej plattor i bagaget blev megastora. Radioprogrammet Rockbox spelade den 14 maj 1988 hela A-sidan (på vinylen) utan avbrott i Sveriges Radio och dagen efter sprang jag iväg och köpte skivan.
Jag har inte slutat att lyssna på den. Det går inte. Den är på många sätt helt perfekt. Refrängerna, melodislingorna, stråkarna, sången, trumljudet, dramatiken, känslorna, klaustrofobin, galenskapen, förtvivlan. Allt finns här.
Det är omöjligen peka ut en eller ett par spår som utmärker sig. Här är till och med de korta mellanspelen nödvändiga att lyssna på. Men bland de absoluta höjdpunkterna finns förutom titelspåret ”The mission”, mastodonten ”Suite Sister Mary” (lyssna på kören i mellanspelet!) och finalen ”Eyes of a stranger”.
Det är teatraliskt, pretentiöst och storvulet på alla sätt men det slår aldrig över och blir fånigt. Jag kommer aldrig att sluta älska den här skivan.
No comments:
Post a Comment