När vi till slut hittar parkering på Regeringsgatan ett par hundra meter från ärevördiga Nalen så hittar vi den bakom en bil med ett registreringsnummer som slutar på 666. Det är ett järtecken. Ett par timmar senare står 800 personer och gungar fram och tillbaka med huvudet i takt med våg efter våg av riff som pumpas ut genom Marshallförstärkarna.
Supercoven, Witchcult today, Black mass, Return trip, Legalise drugs & murder, Satanic rites of Drugula, The chosen few, Funeralopolis. Där har ni (som jag minns det) den svarta formel som Electric Wizard använder för att förtrolla oss i publiken denna afton då fullmånen lyser intensivt över Stockholm. Jus Oborn säger att vi alla är Satans slavar och att han vill dricka vårat blod. Vi tömmer villigt våra vener. Vi sjunger i kör att vi vill göra droger och mord lagligt. Det är en ohelig kväll. Allt jag egentligen minns är det intensiva ljuset. Att allting vibrerar. Och att allting är ett ändlöst riff.
Jus Oborn och Liz Buckingham är det perfekta paret inte bara som äkta makar. Deras gitarrer är nedstämda ner i helvetets frekvenser och låtarna sys ihop sida vid sida med varandra med vassa rundgångar. Det blir en timme och en kvart (nej inga extranummer) total dyrkan av riffet. Jag är fullständigt tagen efteråt och kommer förmodligen att vara för en lång tid framöver. Årets spelning är ett faktum och Electric Wizard är mer än bara ett band. Det är en religion. En perfekt religion.
