Death metal. Namnet säger allt. Ett stål som dödar. I detta fall var det Napalm Death som slog in näsbenet på hårdrockens ansikte som 1987 hade läppstift utsmetad över hela nyllet. På huvudet stod håret rakt upp av hårspray. Och musiken lät som fånigt melodiös pop. Det fanns ingenting som var farligt längre. Efter britternas bombmatta 1987 fanns det återigen ett alternativ till det alternativa. Metallica och Slayer räknades just då som det hårdaste som man kunde lyssna på men nu fanns någonting ännu mer extremare. I övrigt regerade transvestiterna.
Någon gång runt 1987 när det glättiga åttiotalet stod i full blom likt tistlar i ett dike så hände någonting anmärkningsvärt i Birmingham. Sprunget ur den lokala punk- och hardcorescenen med punkens politiska ideal släppte bandet Napalm Death sin debutplatta ”Scum” via skivbolaget Earache Records. Och i ett slag så slogs det upp ett hål i historieskrivningen om den hårda rocken. Inget skulle bli sig likt och många sprang för livet när de hörde vad dessa britter hade fäst på band.
Nu var det förvisso inte Napalm Death som uppfann genren i sig. Det hade band som Venom och Bathory gjort några år tidigare men den formen av death metal var mer besläktad med klassisk hårdrock och betydligt mer melodiös än det som Napalm Death nu hade gjort. Här fanns inga hämningar. Bara aggression, våldsamhet och rent oljud.
De som hört ”Scum” frågar mig ofta varför jag tycker att det är så bra. Det är knappast för de trallvänliga melodierna i refrängen. Inte heller för den föga imponerande ljudproduktionen eller briljerandet på instrumenten. Nej, det är någonting annat.
Av plattans 28 låtar så är den längsta knappt fyra minuter. Den kortaste 0,4 sekunder. Jo, ni läste rätt. Textraden som hinns med lyder ”You suffer…but why?”. Kalla det ett skämt, kalla det konst. Någonting liknande hade man hur som helst inte hört. ”Scum” blev en viktig skiva. Inte minst då radiolegenden John Peel spelade den flera gånger i sitt program för miljoner lyssnare. Plötsligt visste alla vad Napalm Death var och hårdrockens historia passerade en ny milstolpe.
No comments:
Post a Comment