Bathory – Under the sign of the black mark (1987)

Musik provocerar. Mitt första möte med svenska Bathory var på en rast när jag gick i nionde klass. Det fanns ett sällskapsrum där man kunde sitta och snacka, köpa godis och lyssna på musik. Där spelades den tidstypiska musiken med allt från Kylie Minouge till Bon Jovi. Men en dag bestämde sig min långhårige vän Daniel för att spela någonting helt annat.

Bathory.

Prototypen för det som sedan skulle bli både black- och death metal. Låten var ”War” från den självbetitlade debuten från 1984.

Jag behöver kanske inte säga att det blev ett jävla liv. Skolvärdinnan fick tokspel och införde musikförbud i en vecka efter den här incidenten. Idag ter sig ”War” mest som harmlös Motörheadinfluerad hårdrock.

Men det intressantaste och kanske mest stilbildande albumet Bathory släppte var ”Under the sign of the black mark” några år senare. Omvälvt av mystik och rykten om bandets enda fasta medlem Quorthon fick Bathory snart stor ryktbarhet utomlands. Det fanns bara en enda bild på honom där han iförd läderkalsonger sprutade eld.

Musiken var bland det hårdaste som spelats in. Tänk på att thrashen precis hade slagit igenom och att hårdrock för de flesta betydde Cinderella eller Poison.

Även idag kan jag tycka att Bathory på den här skivan är extrema. Det är banbrytande musik som allt sedan den släpptes har varit riktmärket för all extrem musik som kommit därefter.