UNDER COVERHårdrock har för mig alltid varit en helhetsupplevelse. När jag såg omslaget till TWISTED SISTERs ”Stay Hungry” för första gången 1984 visste jag direkt att jag ville ha plattan i min ägo. Dee Snider i en källare i full make-up och med ett stort köttben i handen. Och vilken 12-åring skulle inte vilja ha den plattan? Jag påstår här och nu att i och med cd-skivans intåg i början av 90-talet som huvudsaklig ljudbärare för musik så har halva nöjet försvunnit i musiklyssnadet. Just hårdrocken drabbades extra hårt av det mindre formatet. Jag behöver bara peka på IRON MAIDENs omslag så fattar ni varför. Eller de tidiga KISS-omslagen. Eller DIO. Det fanns en magi i dessa målade omslag med fantasifigurer, spännande landskap och coola symboler. Skivomslaget som konstform är idag stendött enligt mig. Allt anpassas för att få plats på den ynkliga yta som ett cd-fodral utgör. Och jag fasar inför vad mp3-filens maktövertagande kommer att innebära.
Jag tror dessutom att just hårdrocken kommer att drabbas exceptionellt hårt av detta då den av tradition varit en naturlig hemmahamn för omslagskonsten. Här har den fått ta ut svängarna och frodas. Man tar bort halva upplevelsen om man tar bort den visuella delen. Jag minns hur jag i timmar studerade omslagen till ”Powerslave” (1984), ”Dream Evil” (1987) och en uppsjö andra klassiska plattor från 80-talet samtidigt som man lyssnade på dem. Och när man var klar med omslaget kunde man läsa tacklistor, texter och annat på innerfodralet. Och det var dessutom en rejäl pjäs att hålla i för att inte tala om dubbelplattor som med sina gatefold-omslag på 2 X 12 tum blev gigantiska. Snacka om yta för illustrationer. Försök få ett cd-omslag att uppnå samma mäktiga känsla. Det går inte.
Det finns nu en bok ute i handeln som heter ”Heavy Metal Thunder: Album Covers That Rocked the World” av James Sherry och Neil Aldis. Författarna - båda välrenommerade skribenter från bland annat Metal Hammer - har på dessa drygt 300 sidor sammanställt en intressant exposé av omslagskonsten inom hårdrocken. ”Heavy Metal Thunder” med början hos BLACK SABBATHs klassiska självbetitlade debut. Förordet är skrivet av ANTHRAXs (som även de gjort en räcka underbara omslag) Scott Ian som med inlevelse berättar om första gången han såg ”Destroyer” med KISS och beskriver det mycket träffande som ”en MARVEL-serie med musik”. Han köpte den utan att ens ha hört den. Här finns också en mycket intressant intervju med Derek Riggs som målat alla de klassiska omslagen till IRON MAIDEN. Han berättar bland annat om hur arbetet med ”Somewhere in Time” (1986) höll på att driva honom till vanvett med alla sina detaljer som refererar till bandets historia. Han avslöjar också att det finns en aningen bitter hälsning i omslaget till Riggs uppdragsgivare.
Boken är föredömligt indelad kronologiskt i genrer som hårdrock, heavy metal, thrash metal, death metal och så vidare ända fram till dagsaktuella plattor. Om jag ska ha en enda invändning så är det väl att formatet är helt galet. Den skulle naturligtvis ha varit 12 x 12 tum istället för knappt hälften som nu.
Boken visar med all önskvärd tydlighet att det händer något runt åren 1989-90. Måleriet försvinner och fotografiet tar över. Och allt blir mycket tråkigare både visuellt och musikaliskt. Vill du ha en utmärkt odyssé genom en viktig del av musikhistorien är denna bok livsnödvändig.
Jag håller med fullkomligt vad det gäller skivomslagen. Vad det gäller MP3 hotet, så tror jag att konceptskivan kommer att vara död inom en snar framtid, kanske judas Priest's senaste var genrens sista, eller om Ayreon kommer att envisas ett tag till.:-)
ReplyDeleteAntagligen kommer vi att hamna tillbaka till singel-eran som rådde runt 50-60 talet.
Sorgligt men sant.