Mojo103.7 Summer Collection!

Varför inte klä upp dig inför sommaren? Mojo103.7 erbjuder nu t-shirts i klassisk modell (inga hipsterpåhitt som v-ringning å skit) som passar alla oavsett ålder eller kön. Du kan dock få den i lite olika färger och storlekar. Två motiv finns i dagsläget: Mojo103.7:s logga och Rockabilly Natch logga. Fler kommer framöver.

Köper du en t-shirt blir du inte bara snygg, du bidrar med några kronor till att garantera att Mojo103.7/Rockabilly Natch kan fortsätta att göra oberoende och autentisk rockradio!

Pris: nätta 200 spänn + frakt.

Beställ här

Mojo103.7 tar inget ansvar för vår leverantörs storlekspolitik men erfarenheten säger att de är rätt små i storlekarna. En synnerligen normalt byggd redaktör tarvar XXL (men drar sparsamt XL med andra märken). Kolla deras måttabell för säkerhets skull.

Doom over Hallstahammar. Doom over Kolbäck. Doom over Surahammar.

Malmklingade riff lägger sig över nejden. Människorna flyr och kurar i sina stugor. Doom! Mojo103.7 sänder en timme doom metal på torsdag. Klassiska och nya spår från en genre som ständigt utvecklas och alltid med Riffet som fundament. Dessutom en intervju med Mammoth Storm. Inte missa! 

1 maj på Hallsta Sura Närradio 103,7 eller webben.

Obey The Riff: Wovenhand – Refractory Obdurate

Jag såg David Eugene Edwards uppträda på Södra Teatern för några år sedan ensam med en gitarr. Det var två magiska timmar där en ensam man med sex strängar och en religiös övertygelse trollband publiken. Det var i sin storslagenhet ändå minimalistiskt och naket.

 

Jag trodde att han skulle fortsätta på den linjen med sitt band Wovenhand. Men han gör tvärtom. Det är fortfarande naket och passionerat men ”Refractory obdurate” är kanske en av de mest episka plattor Wovenhand och David Eugene Edwards någonsin presterat och då inkluderar jag 16 Horsepower i det. Det är maffiga arrangemang med aggressivitet och melodi. Här finns beståndsdelarna från hela Edwards historia. Ibland lutar det mot storstövlad rockmusik och ibland reduceras soundet till banjo och lergolv. Över det svävar Edwards röst som är hypnotiserande. Det osar svavel och botgöring. Stora svarta kors reser sig ur marken, bergen skälver och det är kristet på ett närmast sataniskt sätt. 

 

Jag uppskattar Wovenhand mer nu än på tidigare plattor. Den här stora och ambitiösa ljudsvepningen passar bandet utmärkt. Det skulle vara lätt att tappa skärpan i en så stor musikbild men det händer aldrig. Jag har gåshud från inledningen ”Corsicana clip” via episka stycken som ”Salome” och ”Masonic youth” genom nästan punkiga ”Field of Hedon” och träskbanjon i titelspåret till avslutningen med ”Hiss” och ”El-bow”. Dessa är mer besläktade med Nick Caves tidiga 90-tal än något annat. Det är magiskt rakt igenom.

Mojo103.7: In Search Of The Valley Of The Sun

Vi tänkte snacka med Valley Of The Sun, spela lite AC/DC och spisa nya vax med Portrait, Spiral Shades & Machine Head den här veckan. Dessutom lite old school Metallica och en väldigt viktig rocklåt. Och en önskelåt om någon har det. Låter det som Mojo103.7 eller? Vi tycker det.

Torsdag 24 april kl 20.00 på Hallsta Sura Närradio 103,7 eller på webben.

Obey The Riff: Mammoth Storm - Rites of ascension

Mammoth Storm ­- Rites of ascension (Napalm)

Från de värmlänska skogarna kommer ett oroväckande muller. Ett muller som ekar doom över
sjöar och skogar. Mammoth Storm har gett sig till känna via en demo och den självutgivna digitala
ep:n "Rites of ascension" under åren 2013 och så sent som januari 2014. Sen upptäcktes dom av
Napalm som nu ger ut alla fyra låtar under den sistnämnda titeln på en fyrspårs ep bland annat i en
rad olika smakfulla vinylutgåvor som är brukligt idag. Det kliar i diskofilens fingrar vid åsynen av
de läckert färgade diskarna.

Men det kliar också i köpfingrarna för innehållets skull om man är det minsta intreserad av doom i
den tyngre skolan. Tänk er Kongh korsat med Electric Wizard ungefär. I dessa trakter har ni
Mammoth Storm. Det är mäktiga och episka riff som har en liten vass egg av sludge men ändå
med känsla för melodi. Det är imponerande särskillt om man ser till bandets korta historia som tog
sin början 2012. Att hitta ett musikaliskt uttryck och mognad är svårt på kort tid men här finns en
känsla av att kemin stämmer i trion på ett underbart vackert vis.

De två låtarna från det senaste släppet är de som imponerar mest. Titelspåret är kargt och hårt
inledningsvis men öppnar upp mot slutet i något mer lättillgängligt. Gitarrernas riff och melodier
skär genom luften med välsipade klingor. "Obscure horizon" är något mer följsam och enklare att
ta till sig direkt men som blir mer komplex ju längre man lyssnar på den. De äldre spåren
"Volcanic winter" och "Yersinia pestis" håller även de hög kvalité men här märks det att det
spretar mer i låtbyggandet.

Helheten är dock överväldigande. Vetskapen om att det här bandet endast är i begynnelsen av sin
karriär är kittlande. Jag har stora förhoppningar och förväntningar på Mammoth Storm som jag
hoppas ska infrias på den kommande fullängdaren.

Lyssna/köp: http://mammothstorm.bandcamp.com/

The Passion Of Mojo103.7

Vi inleder påskfirandet med en timme om döden. Låtar som på ett eller annat sätt anknyter till temat lidande och död. Och naturligtvis med Riffet som liemannens soundtrack.

Skärtorsdag klockan 20-21 på Hallsta Sura Närradio 103,7 eller webben.

Obey The Riff: Monolord - "Empress rising"

Vi dyrkar Riffet. Det där allomfattande Riffet som är meningen med all rockmusik oavsett genre. Riffet finns alltid där och hur många riff vi än har hört så kräver vi alltid mer. Riffet återuppstår om och om igen. Som när jag hör Monolords inledande titelspår på debutalbumet. Då känns det återigen som om jag aldrig har hört ett enda riff i hela mitt liv. Den där olycksbådande inledningen som övergår i ett åskliknande fuzzinferno är makalös. Soundet är mörkt och murrigt samtidigt som blytyngden sitter med kedjor runt fötterna och drar ner mig i basregistrets avgrund. Där nere väntar Cthulhu eller vad som nu bor i den lågfrekventa graven.

Den efterföljande instrumentalen "Audhumbla" låter den djupt fuzzdistade gitarren spela fritt mot basgångar som skakar både husgrunder och takpannor. Geezer Butlers oheliga fyra strängar svävar över introt till "Harbringer of death" som i övrigt låter som ett nedstämt och pårökt Black Sabbath i en positiv bemärkelse. Det hela känns ockult och som en ritual. En ritual som fortsätter genom "Icon" och avslutningen "Watchers of the waste". Det är essensen av Electric Wizard och Black Sabbath som mjölkas ur källan där Monolord hämtar sin kraft.

 

Det är en fullständingt magisk debut detta svenska band presterat. Ambitionen var att skapa doom och med det har man lyckats. Men man har även varsamt penslat psykedeliska strimmor i den svarta metallen man har gjutit på årets i särklass tyngsta vinylsläpp alla kategorier. Detta är en platta ingen som gillar doom får missa. Ja egentligen får ingen missa denna platta oavsett vad man lyssnar på. Ety år 2014 är inte bara ett nådens år. Det är Monolords år.

Obey The Riff: Salem's Pot - "...lurar ut dig på prärien"

Svenska doldisarna Salem’s Pot har genom sina två tidigare demosläpp ”Watch me kill you” och ”Sweeden” visat att de är kapabla till att leverera kompetent psykedelisk stonerrock av högsta kvalitet. När nu fullängdaren släpps på vinyl bevisar man att de två första givarna inte bara var rena lyckoträffar.

Vi snackar långsam, doominfluerad stoner med kraftiga drag av psykedelsikt 60- och framförallt 70-tal. Den aningen kitschiga estetiken är hämtad från det senare årtiondet både grafiskt och innehållsmässigt i texterna. Drogromantisk Hammerskräck när det är som bäst alltså. Men den största behållningen är att svepas med i den mäktiga vågen av gitarrer som sköljer över dig som lyssnare som en monstervåg. Det är en omtumlande resa in i ett musikaliskt universum där endast Electric Wizard och Sleep vågat färdas förut.

 

Med tre spår med en dryg speltid på 35 minuter så är ”…Lurar dig ut på prärien” en lika skrämmande som magisk tripp ut i vildmarken. Vi dansar som peyoteberusade stonerdervischer och dyrkar den heliga feedbacken från monolitliknande gitarrförstärkare samtidigt som vi ser häxbålen i fjärran. Sinnesutvidgande svart rockmagi när det är som bäst.

Om ett självmord

Den 5 april 1994 satte ett skott avlossat från ett Remingtongevär brutalt stopp för den pågående grungen i samma ögonblick som kulan penetrerade Kurt Cobains skallben och hans heroinförgiftade blod flöt ut på mattan på golvet i villan i Lake Washington. Det är så markant hur Cobains självmord var slutet inte bara för en plågad människas liv utan också för en pågående musikrevolution.

Jag minns det så tydligt. Hur jag några dagar senare satt och slötittade på MTV:s Most Wanted med clownen Ray Cokes som plötsligt läste upp ett nyhetstelegram som sa att man hittat en död kropp i Cobains hem. Identiteten var då okänd men alla förstod direkt vad som hade hänt. Och alla förstod nog vad som skulle hända sedan.

 

Ingenting var sig likt efter Cobains självmord. Den musikrevolution som grungen innebar ebbade snabbt ut. Under åren 1991 till 1994 var alternativ musik verkligen alternativ igen. Och det var inte bara rockmusiken som påverkades. All musik genomgick en sorts förvandling i svallvågorna från det som hände i Seattle. Musiken och populärkulturen skakade av sig de grälla färgerna från kalla krigets 80-tal. Muren hade precis fallit när Nirvanas ”Nevermind” släpptes 1991 och vi som växte upp i skuggan av Bomben och det ständiga hotet om omedelbar nukleär död vaknade yrvaket upp nästan vuxna och extremt formbara som människor till en ny värld. Bill Clinton gjorde slut på 12 års konservativt styre av Ronald Reagan och George Bush d.ä i USA. Sossarna tappade makten hemma folkhemmet och Lasermannen, Ny Demokrati och en armé av skinheads smulade effektivt sönder alla illusioner om att allting var frid och fröjd i det svenska idealsamhället.

 

Och där satt jag. Nyss fyllda 20 år och sökandes efter livets mening så som man är i den där åldern. Och där öppnandes den nya musikaliska världen för mig. Jag hade lyssnat på heavy metal hela livet fram till dess. Nu upptäckte jag annan musik. Mycket tack vare arbetslösheten som gjorde det möjligt att frossa i Alternative Nation och Headbangers Ball på MTV. Vi lyssnade på trallpunk på lägenhetsfesterna och vi stod på hustak berusade på livet och folköl och lovade varandra evig vänskap. Vänskaper har bestått i vissa fall. Andra gick under. Det var känslostormarnas år med uppbrott och kärlek. Och uppror och revolt.

 

Allt detta till tonerna av Pantera, Bad Religion, Charta 77, Beastie Boys, Prodigy, White Zombie, NIN, Ministry, Entombed, Dia Psalma, Soundgarden, Melvins, Danzig, Pearl Jam och Nirvana. Vi tittade på ZTV där man gjorde TV som var fullständigt relevant för oss på ett sätt som var lika alternativt som punken trots att det var Stenbecks pengar som styrde. Dessutom sände ZTV den då alternativa Hultsfredsfestivalen live en helg utan censur där Clawfinger grillade kyckling och pratade om att den liknade Jesus på korset. Ingenting var omöjligt. Det var en magisk tid för oss som upplevde den när det ägde rum. Självmordet i Seattleförorten Lake Washington satte punkt för allt det där.

 

Den bittra nostalgikern träder nu fram. Han som säger att det var bättre förr och låter skrämmande lik sina föräldrar. Han minns musiken och händelserna i det skimmer som tiden brukar svepa in minnen i allt eftersom tiden går. Man förvanskar och förbättrar. Han som bittert fnyser åt epigonerna och alla t-shirts med Kurt Cobains ansikte på. Han som avfärdrar dagens alternativa rockmusik med att han har hört allt det där förut. 1992 närmare bestämt. Han som nu är medelålders och har högt hårfäste och gråa strån i skägget. Han som värderar en sänkt fastighetsskatt på villan mer än ett rimligt pris på festivalbiljetten. Han som vet att han alltid har rätt med ålderns rätt. Han som blivit som de andra och som sörjer slutet på en era för 20 år sedan.

Gitarrer, gitarrer, gitarrer

Mojo103.7 tröttnar aldrig på gitarrer. Det finns alltid nya riff att upptäcka, nya solon att förlora sig i. I veckans sändning hör ni ny musik med Black Label Sociaty, Down och Monolord men även klassiker med Rainbow och Kiss. Så blir det dubbelt upp (hoppas vi) med Väldigt Viktiga Rocklåtar. Och Alex förärar studion (tror vi) med ett besök.

Torsdag kl 20-21 på Hallsta Sura Närradio eller på webben.