Detta är låten som hjärntvättade mig under två veckor 1986. Jag hade fått bandet av en klasskamrat med ep:n ”Creeping death” och dagen efter blev jag influensasjuk. Det enda jag lyssnade på var Metallica. Och min själ var för evigt förlorad.
Den här låten har egentligen allt man kan begära av Metallica. Ett odödligt öppningsriff. Ett odödligt fortsättningsriff. Ett allsångsvänligt parti i mitten där alla som vill kan skrika ”Die, die, die!” när låten spelas live eller hemma i vardagsrummet samt en historia baserad på en otrevlig episod från Egypten hämtad ur Bibeln.
För att vara en stenhård thrashklassiker är den förvånansvärt trallvänlig. Refrängen är en sådan där som man kan tralla på när man går på morgonpromenaden med hunden.
Sedan 1983 har den här låten spelats live över 1100 gånger av bandet enligt Wikipedia. Den är en given punkt i setlistan på nästan varje spelning Metallica gör och det är med all rätt.
Aha... nu börjar vi komma nånstans, hehe.
ReplyDeleteMycket bra låt, tagen från Ride The Lightning som enligt mej e den bsta Metallica plattan av alla.
Såg dem faktiskt live 1986 på sista konserten me Cliff Burton (då du låg i influensa kanske).
Cliff såg ut att ha så jävla kul och det var nästan bara han man tittade på faktiskt.
Känndes helt tomt dagen efter när man slog upp blaskan och såg att han dött :(-
"The leadguitarist"
FHF search for blood crew.