En tragedi och en ny medlem senare följde Metallica upp “Master of puppets” med sitt kanske mest omdebatterade verk efter “St Anger”. Den här plattan är kanske mest känd för två saker.
Ljudet. Var är basen? Nykomlingen Jason Newstedts bas är så långt ner i mixen att den knappt hörs. Många har lidit med Jason över detta och det cirkulerar ett flertal av fans remixade versioner där basen hörs bättre.
Videon. För första gången gjorde Metallica en video till en låt. ”One” blev en dunderhit och visades på MTV i en nerklippt version där gruppen står i en lagerlokal och spelar. Originalet hade inklippta scener från filmen ”Johnny got his gun” baserad på boken med samma namn. Fansen skrek naturligtvis ”sellout”. Om de bara visste vad som skulle hända sen…
Musikaliskt så är detta kanske något av det mest komplexa Metallica har spelat in. Långa låtar med avancerade arrangemang och med ambitiösa texter. Och det går inte att dölja att här finns några av gruppens bästa och brutalaste kompositioner. ”Blackened”, ”Harvester of sorrow”, ”Dyers eve” och ”Eye of the beholder” är några favoriter.
Detta var den sista skivan bandet gjorde med teknikern/producenten Flemming Rasmussen. Det är också symboliskt nog den sista plattan bandet gjorde då det fort kunde kalla sig underground. 1991 skulle nästa skiva komma och vi vet väl alla hur det gick.
